Viktor Berättar

2011-12-08

Hej!

Får väl börja med att presentera mig
jag heter Viktor Jonsson och är född i dåvarande "Per-Mikaels" på "Sörsidan" för 77 år sedan.(1935)

Mina föräldrar Valter och Anny byggde och odlade upp en liten gård med bostadshus/ ladugård/ stall längre ner efter älven. Där vi hade kor/häst(min far körde i skogen) /grisar. Allt material till bygget roddes på färja över sjön. Ljungan såg ju inte ut då som den gör idag. När jag började skolan på Turingen fick jag ro över sjön som ibland var full med timmer mellan länsarna/då var det båtshaken som gällde/vintertid var det skidor som gällde.

återkommer med mera minnen från Turingen. MVH Viktor.


2011-12-21
Ljungan hade rejäla forsar mellan Avan och Krakarna och likadant vid Bursnäs mellan övresjön och Mellansjön där fanns öring, harr och vid Bursnäs när siken lekte hade man stora eldar på stenarna i forsen och så håvades siken med stora håvar med långa skaft. Fanns naturligtvis vanlig insjöfisk också. Då fanns inga broar över älven. På "Sörsidan" fanns bara en körväg för häst. Byns hästar gick på skogen för bete sommartid, minns flockar på 10 hästar ibland flera. Så när hästen behövdes kom man roende över sjön med grimman över axeln/frågan var: har ni sett hästarna? Då trivdes varken björn eller varg på skogen! Får inte plats med mera.

God jul och gott nytt år!
Mvh till Turingen/Viktor.

Ps Bor nu i Norberg Västmanland/ återkommer med flera minnen.


2012-02-06

Våra kor gick också på skogsbete på sommaren/ släpptes ut på morgonen/ kom hem punktligt mot kvällen med skällkon i spetsen för kvällsmjölkningen i sommarladugården. Kunde bli lite sena under svampperioden på hösten. Vi hade ingen el och telefon fanns vid grannarna på andra sidan sjön om det var något akut. Läkare och barnmorska fanns i Rätan. Kommer ihåg när min syster skulle födas och far skulle hämta barnmorskan blåste det så vågorna gick vita och höga. Tufft men allt gick bra. Fotogenlampor-lyktor och stearinljus och under en period karbidlampor stod för ljuset under mörka årstiden. Vattnet i den grävda brunnen räckte inte till alla djuren under vintern så min mor fick hämta vatten från sjön som hon drog upp på kälke till ladugården. Far låg ju i skogen med hästen och slet för att få ihop lite pengar. Men jag hörde aldrig någon som klagade. Stress var inte uppfunnet då. Får inte plats med mera minnen/ får återkomma.

Hälsningar Viktor


2012-02-29

Såg glädjande nog att skolan på Turingen skulle vara kvar några år till. Har några minnen från skolan, min lärarinna hette om jag minns rätt fröken övergren, mycket omtyckt av alla. Det var ju före skolbespisningens införande så när det var matrast satt vi barn i korridoren med smörgåsen och en flaska mjölk(med patentkork). Under kriget hade vi flera olika vikarier/ bl.a en lärare som spelade bandy med oss varenda dag i stället för lektioner. Det var en lång period med fin is!(vi tyckte inte det var fel) Vi hade också egna trädgårdsland som vi fick plantera och sköta som vi ville. Kommer ihåg min stolthet när första grönsakerna skördades. Om jag inte tar fel såg jag ett foto på en skolkamrat, Ulla Blomqvist i det här forumet från någon sammankomst före jul. Höst och vår när sjön inte var farbar fick jag och min bror Valle bo på byn hos min faster Ida och Einar Flisager några veckor. Då var Sörsidan isolerad till isen bar eller sjön var isfri. Det fungerade ju tack vare att man i det närmaste var självförsörjade. Det var inte så mycket man måste handla på affären. Får återkomma om det senare. När jag fyllde 10 år fick jag en fotboll och då kom några grabbar över sjön i båt på kvällarna för dagens match. När jag gick från skolan smet jag ibland upp till Haldo som bodde efter vägen för att se hans fantastiska konstruktioner. Fick också lära mej hur man fixade en mindre smäll med hjälp av källarnyckeln, en spik, tändstickssvavel och ett snöre. Får ge mej för den här gången! Ha det bra!

Mvh Viktor


2012-03-31

Min familj var pappa Valter, mamma Anny, Viktor och två yngre syskon, Valle och Ingrid. Min farmor Margareta som bodde på övre botten var en riktig krutgumma med huckle och långa kjolar. Sprang som en ungflicka upp och ner i trappan. Utedasset(med åhlen och Holms katalog) låg ju bakom ladugården. Hon rökte flätor av tuggtobak i sin lilla krokiga pipa med blankt lock. Kommer ihåg när hon fick näsblod som inte gick över. Andra dagen tyckte min far att doktorn borde komma. Då tyckte hon att det var väl synd att besvära doktorn som måste komma från Rätan, och jag är ju så gammal så det spelar inte så stor roll hur det slutar. I dag kan man väl inte förstå att man kunde odla upp ett småbruk och praktiskt taget vara självförsörjande. Men man hade några kor, häst, grisar. Potatis, korn som tröskades på logen och kördes med häst över isen till kvarnen ute på Bursnäset(Kvarn-Lars var föresten gift med en av mina mostrar) Glömmer inte frukostarna med kornmjölsgröt, halvsur lingonsylt, spenvarm mjölk och hembakt bröd. I skogen fanns ju vilt och bär och i älven fisk. Då fanns ju inte frysboxar (även om dom funnits så hade vi ingen el) Så kött, fläsk och fisk saltades ner eller konserverades (en omständig prosedur med stor kittel, glasburkar med lock och som tätades med en gummiring. För att få ihop hö som skulle räcka övervintern slog man in ägor myrar. Hö som torkades på plats och bars in dom små lador som fanns och som hämtades med hästen när det frusit på. På gården torkades höet i långa hässjor för att sen lagras på höskullen i ladugården. Första nya slåttermaskinen och släpräfsan var ju fantastiska medhjälpare. En episod som kunnat sluta illa var när en häst lånad från regementet skenade med släpräfsan rakt in i stallet genom den öppna dörren. Förrutom att räfsan blev skrot hade hästen sprungit över gården där min bror suttit för en liten stund sedan. Orsaken till att en regementshäst lånats var att vår häst försvann från skogsbetet. Hittades sommaren efter i en kallkälla på skogen. En mycket tung förlust. På Turingen fanns på den tiden 2 st affärer, post och telegraf, bilverkstad med bensinförsäljning, kvarn och smedja (Bursnäset) festplats med utedansbana, cafe, Folkets hus med dans och bio. Såg min första film där som var: Barnen från Frostmofjället. Måste också berätta om första gången jag hörde radio/det var en skogsarbetare som hade en batteriradio i kojan med en lång antenntråd upp i en tall. Kunde höra någon röst bland alla störningar. Tyckte nog trots allt att det var märkligt. Ha det bra.

Mvh Viktor

Ps.Doktorn kom ju och brände lite i farmors näsa sen var det bra!


2012-04-26

Under krigsåren när tyskarna invaderade Norge kom flyktingar över gränsen till Sverige. På Turingen fanns flera förläggningar med norrmän som fick jobb i skogen. Om jag inte minns fel var några förlagda i "Per-Mikaels" på Sörsidan. Vi bjöd hem en norrman under julen, han fick ett par hemstickade strumpor som julklapp. Han sa så här: när jag kommer hem skall jag lägga strumporna i knät på mor och tala om hur snälla människor det fanns på Turingen. Norrmännen var väldigt aktiva bl.a. byggde dom en rejäl hoppbacke och introducerade backhoppning det blev t.o.m. tävlingar med deltagare från närliggande föreningar. Kommer ihåg att Stöde hade duktiga hoppare. Min kusin Ivan Löthman blev en hejare på att hoppa. Det anordnades skidtävingar med start och mål vid gamla Folkets Hus. Då fick vi skolbarn vara med och köra upp spåren. Jag och några andra åkte runt banan i lössnön(1 mil?) med en skida i spåret och den andra bredvid så att stavfästet skulle bli bättre.När vi i skolan skulle ha orientering gick läraren vilse med hela gänget så det slutade med att jag och en annan stark kille fick turas om att bära en liten tjej på ryggen, hon tog helt slut på vårt irrande innan vi hittade hem. Under kriget var det ransoneringskort på det mesta. Ett stort problem var att få kaffe och tobakskupongerna att räcka till. Då ingen i familjen använde tobak lyckades man i bland att byta mot kaffekuponger. Man rostade ärtor och allt möjligt och provade som ersättning, sen fanns om jag inte minns fel något som hette Cekoria? Det var visst ingen höjdare. Ps.Skidtävlingarna vanns oftast av min släkting Olle Eliasson från åsarna.(Dom gånger han var med)
Slutar för den här gången.

Hälsningar Viktor. (Om någon tycker att jag minns fel får ni gärna rätta mej)


2012-10-02

Nämnde ju Olle Eliasson som brukade delta i skidtävlingarna på Turingen. Det här hände under en tävling, spåret gick utanför Löthmans gärsgård och där stannade han mitt under loppet och pratade med min faster Frida, till slut så sa han: "näe nu jet jeg nog ge meg iväg". Han vann tävlingen med 4 minuters försprång till andre man. En gång skickade far upp mej på en stege till en vindslucka där det låg ett stort älghorn. Efter några dagar vid en frukost frågade han: Undrar hur stora horn älgarna kan ha? Förstod att det var en test så jag sa ingenting och det var tydligen godkänt. Kommer också ihåg när jag lärde mej cykla, hängde under ramen på fars cykel och trampade fram och tillbaka på den knaggliga kör-vägen efter åkrarna. Efter lite vurpor gick det ju bra, fortsatte nog bra länge att hänga på sned när jag cyklade. Köpa leksaker var ju inte att tänka på utan dom tillverkade jag och bror Valle själva, vi sågade hjul och byggde vagnar och bilar. Vattenhjul var också populärt dom satt i alla bäckar och diken med rinnade vatten. Sen byggdes ju kojor lite överallt i skogen. Vintertid var det skidor och kälke som användes. Brukade också följa med och hälsa på mina föräldrars bekanta Petrus och Hulda Pettersson som bodde i Bosjöbodarna som då var en väglös skogsfastighet. För att komma dit gick vi efter älven ner till Bursnäset och Mellansjön där vi lånade en båt som tog oss mot öhn och efter en promenad över Kvarnberget och ytterligare båttur över Bodsjön var vi framme i Bosjöbodarna hos Petrus och Hulda. Dom vägar som fanns var stigar och körvägar som ledde till dom fäbodvallar och avverkningsplatser som låg på skogen.

Hälsningar från Viktor


2012-11-26

Nämde ju tidigare att min kusin Ivan blev en hejare på backhoppning, måste berätta vad som hände när han skulle göra sitt första hopp i den nya backen. Det var så att det låg kvar en rishög under hoppet före under backen och han med respekt för fart och höjd inte tog i så hårt med resultat att han landade i rishögen där skidorna slog fast och han fortsatte efter en ny flygtur och åkte på magen utför hela underbacken med skidor och pjäxor kvar i rishögen. Vintrarna bjöd ju på flera aktiviteter skridskor/bandy och slängkälke/fiske mm.

Slängkälken fungerade så att man högg ner en påle i isen som fick frysa fast sen hade man en lång bom som var förankrad i pålen med en sprint och ett borrat hål, kälken bands fast längst ut på bommen, sen fick två personer skjuta på vid pålen med en person på kälken (samma princip som hästvandringen som drog tröskverket vid logen). På första isen var jag ute och "slog lake", gick så till att när jag såg fisken under isen vid land så försökte jag med en klubba att bedöva den så att jag kunde hugga ett hål och plocka upp den. Det lyckades väl så där.

Sommartid var det annat som lockade: björkhopp var populärt. Det växte lagom grova björkar efter åkerkanterna då klättrade man upp till toppen tog tag i stammen och hoppade iväg, oftast böjde björken sig mjukt och fint ut mot åkern, men det hände också att trädet gick av och då blev nerfärden våldsammare. Jumpa på timmret i älven var också roligt. Kommer ihåg att vi gjorde ett fint fynd ute bland stockarna. Visste först inte vad det var men det var en utterbräda, ett fiskeredskap där fästes en lång lina med flugor eller drag(såg ut som en långrev)Utterbrädan hade två pontoner av plåt och ett roder där linan fästes. När man sen rodde kunde man med linan via rodret få brädan att gå jämsides med båten och den kunde gå runt till andra sidan. En finurlig medhjälpare i fisket uppfunnen i Jämtland(finns fortfarande).

Något som var mindre bra var att jag när jag var barn var drabbad av krupp(betyder ju att man inte kan andas normalt). Att jag klarade det kan jag tacka min farmor för. När anfallen kom, kokade hon snabbt upp vatten i bland med enris och jag fick med en duk över huvudet andas in ångan, minns än i dag hur krampen i luftrören släppte på en gång. Fantastiskt! Hade nog inte slutat så bra utan den kloka gumman. Det var ju långt till sjukvården. Närmaste läkare i Rätan. återkommer med nya minnen.

Ha det bra! Mvh Viktor


2013-08-01

Hej igen!

Skall försöka avrunda min minnen från Turingen.

Efter en auktion på Sörsidan gick flyttlasset till Nain en by i norra Värmland, som grundats av invandrade skogsfinnar(svedjefinnar) främst från Savolax i Finland, på 1600-talet.

Fick då börja skolan i Gustavsfors och åka skolskjuts(Hade väl knappt suttit i en bil tidigare) Kommer ihåg att vi hängde på ryggstödet och stirrade på hastighetsmätaren när Oskar någon gång pressade upp Dodgen i fantastiska 80 km.

Har kontraktet kvar sen min far bortarrenderade Sörsidan med följande villkor: arrendeavgiften 148:-pr.år skulle betalas direkt till Småbrukarenämnden i Haverö socken och som utgjorde ränta och amortering på småbrukarlån. Sen skulle 20:- pr.år erläggas till jordägaren. Det var det som allt slit resulterade i??

Har också två brandförsäkringsbrev från 1942. Det ena gällde förbyggnader/Mangårdsbyggnad förs.belopp 7000:-/årspremie 12:50./Lös egendom förs.belopp 5000:-/årspremie 6:25.

Tack för mej! Hälsningar från Viktor